Äntligen är han här hos oss, vår lilla krabba IVAR :) Åh äntligen har vi fått komma hem igen från sjukhuset! Tänkte berätta lite om förlossningen, så ni som inte är intresserade utav det kan sluta läsa nu ;)

Lördagen den 27 juli ringde jag in till förlossningen kl 06.. Där fick jag prata med en super trevlig barnmorska som ville att vi skulle kom in så tidigt som möjligt på förmiddagen! Så jag ringde mamma o pappa, sen väckte jag Olof som gick upp o duschade! Kl 7 satt vi i bilen på väg till karlstad och visste att vi inte skulle åka hem igen förrän barnet var fött :)

Väl inne på förlossningen kollade de hur mkt fostervatten jag hade, vilket inte var mkt! Sen kollade de om livmoderstappen var mogen o öppen så de kunde ta hål på hinnorna.. Men Ivar låg alldeles för högt upp så de kunde inte ta hål på hinnorna än! Så det blev värkstimulerande dropp för att trycka ned killen mot bäckene! Jag, Olof o Katarina (underbara Katarina) satt o hade det mkt roligt i förlossningsrummet allt eftersom värkarna blev starkare! Olof o Katta var galna, de skämtade o livade upp det hela för mig så jag glömde bort att ha ont :) När jag öppnat mig ca 3-4 cm tog de iaf hål på hinnorna, Ivar låg fortfarande högt upp så de satte en skalp (hjärtljudsmätare) i huvudet på han och då blev de hål på hinnorna! Inget vatten kom, tomt! När värkarna blev lite tätare och ondare försvann hans hjärtljud lite då och då, för varje värk skönk hjärtljuden ned till 70-60! Inte bra! För att lösa det problemet ville de spruta in lite mer vatten i livmodern.. Barnmorksan Sanna (toppen :) förklarade det som så att det finns ingen krockkudde runt barnet eftersom det är så dåligt med vatten i livmodern, så blir det mer tryck direkt på han, vilket gör att hjärtljuden sjunker! Men med mera vatten så skulle de gå bra!

JÄVLAR vad ont det gjorde! Jag bröt totalt ihop, så lustgasen åkte fram på full styrka o katarina o Olof stod på varsin sida om mig o pratade! Det gjorde verkligen as ont, man för in en sond genom livmoderstappen upp i livmodern, sen sprutar man in vatten.. Sonden sitter sedan kvar för att mäta värkarna, så då slipper man dessa hårda mätarna på magen :)

Efter denna procedur öppna jag mig fort upp till 7-8 cm, lustgasen fick komma fram igen vid värkarna!

Jag är så stolt över mig själv, jag var cool lugn! Pratade o skrattade mellan värkarna! Katarina masserade ryggen medan Olof satt framför mig o höll handen o baddade mig med en kall handuk i pannan! Jag satt på en stor gymnastik boll o gungade o studsade :) När värkarna gjorde så ont efter en tag ville jag upp i sängen, så jag ställer mig sakta upp o känner ett "klick eller knäpp" i magen o hur blodet rinner ned för benen o blir en pöl på golvet! Katarina håller sig cool lugn o torkar upp, ringer på klockan o hjälper mig upp i sängen! Hon hör att jag säger något om att det gör ont o att de klickade i magen!

I efter hand har hon berättat att hon blev livrädd, fick hålla tillbaka gråten o spela lugn framför Olof o mig! För hon förstod vad det kunde vara för fel!

In kommer iaf både läkare, barnmorskor o undersköterskor! De slänger upp mig i gynställning för att kolla om blodet kommer ifrån livmoderstappen! Jag skriker att det gör ont, jag är helt jävla hysterisk o skriker efter ett kejsarsnitt o att de måste hjälpa mig, rädda barnet! Katarina står över mig o ber mig andas, jag ser att hon är blöt i ögonen.. olof står krampaktig bredvid mig o försöker lugna mig.. Jag suger lustgas som det inte fanns någon morgondag! Jag hör läkaren säger att hon vågar inte riskera mig o barnet utan de måste operera fort!

SÖV ned mig skriker jag, för de går fortast! De sätter in en kateter o springer genom korridoren! Jag skriker o slänger mig fram o tillbaka, ser hur Olof springer breve mig o att Katarina är bakom sängen.. Jag är nu LIVRÄDD!

Inne på operationssalen ska de försöka sätta en ryggmärgsbedövning på en galen, vild, skrikande kvinna! De slänger mig på sidan o ber mig andas o vara stilla.. MMM lätt!

Allt blir konstigt och jag ligger på sidan, vid det här laget brölar jag istället för skriker! Jag tar i för kung o fosterland! Jag har börjat krysta, i operationssalen!! Smärtan är fruktansvärd.. Jag hör hur de diskuterar om jag ska få föda ialla fall! I helvete heller skriker jag! VAD FAAN ÄR DET SOM HÄNDER!!?? hjälp mig, söv mig!

Katarina som inte fick följa med in salen hör hur jag ropar på hjälp o vill in! Jag tror att olof börjar gråta breve mig.. tillslut får narkosen till det, bedövning börjar värka på några sekunder! Jag känner hur varmt o skönt det blir! Som på att vända på en hand kommer jag tillbaka, ser mig omkring, ber om ursäkt o säger att det inte gör ont längre, jag är fri!! Sen är det en vädig procedur som jag inte ska tråka ut er med! ;)

Det som hände var att mitt gamla snitt/ärr efter Arvid sprack på vänster sida på livmodern. Moderkakan satt över ärret o började nu klättra ur! Min livmoder lutade mkt åt vänster, inte normalt! Det tog iaf 2 timmar att sy ihop mig efter att Ivar kommit ut, jag var vaken hela tiden! Så lycklig över att det inte var jag som var mesig o tyckte att värkarna gjorde ont, utan nu var det faktiskt riktig fel o illa! Ivar fick full topp poäng under undersökningen o vi mår bra :) Slutet gott, allting gott!

Nu vill krabba ha mat igen :)