gravid v 41+1, tycker att jag borde vara van, det har ju varit så här de andra gångerna med.. Men den här graviditeten har jag nått gränsen, jag vill inge mer, jag orkar inge mer. Jag är världelös mot barnen, hushållet förfaller, kroppen gör så ont att jag har fått börjar med smärtstillande igen, kan trycka in fingrarna i foten så de blir hål som stannar kvar pga vatten (äckligt). Vill bara försvinna, bli lämnad i fred. Bara få tycka synd om mig själv.. Självömkan är min bästa o sämsta vän just nu :(

Var hos barnmorskan igår, bebis har det bra o mår bra :) magen har ej sjunkit men inte heller växt något mer så det tar jag som ett gott tecken, bebis behöver ej bli större! Ska tillbaka på tisdag om jag inte föder barn, då ska hon ringa till spec i karlstad o boka tid.. Detta där har vi också gjort förut, de sätter ej igång mig för barnet mår bra! Men har jag gått upp 2-3 kg till på tisdag ska jag in tidigare till spec för mitt huvud gör ont, blodtrycket är lågt o jag är som en mänsklig vattenballong! jepp jepp

Vi har tillbringat mkt tid i sommarstugan denna helg + vecka! Enda stället som jag mår bra på just nu, där blir det aldrig för varmt o barnen bråkar inte med varandra eller med oss! Vi hade med oss Marie, Andreas o barnen dit en dagen :) jätte kul! Hoppas de vill med igen :) Sara, Kickan o lilla Svea var ju också med en dagen :) roligt att ha med sig skönt folk o prata med!

Igår sprang barnen omkring utomhus barfota, Olof låg på soffan o vilade medan jag tänkte röra ihop en kladdkaka (det var mest smeten jag var ute efter ;) när jag hör ett ILLVRÅL från baksidan! Man lär sig som förälder när ens barn skriker o gråter vad det är för sorts gråt o gap.. Kan vara syskonbråk som de reder ut själva, ramlat eller ngt liknade. Jag menar att man vet om man ska släppa allt o springa eller lyssna lite till.. Igår var ett sådant skrik att ryggraden frös till is på olof o mig! Jag sprang ut, med min kropp, jag sprang ut o såg Irma i panik! Ett bi hade stungit henne ovanpå stortån, precis under nageln! Jag bar fort in henne o hon hade blandad panik o chock, hon skaka, frös o grät! Detta är mkt OAVNLIGT när de gäller Irma, tuffare treåring får man leta efter! hon har lite för hög smärtgräns.. Hon har bränt sig så många gånger på händerna på spisen, levande ljus mm o inte sagt ett knyst.. Hon ramlar o reser sig fort. Så när hon blir så här som hon blev igår måste det göra skit ont! Jag slängde ned foten i vatten, Olof såg att taggen var kvar, jag drog ut den.. den var stor o lite utav birumpan satt kvar på taggen.. Irma lugnade sig ganska fort och jag försökte med att vara pedagogisk genom att berätta att biet blev rädd för henne, att det försvarade sig genom att sticka henne, att det letade nektar honung bla bla, det fungerade ej. Till sut säger jag biet har dött. -Varför? undrar Irma. -Dom gör det när dem sticker med taggen, de dör då! Det blir tyst en stund till slut reser hon sig o säger att hon vill sitta i soffan med blött papper runt tån. Inge mer med det. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det.. Antingen tyckte hon mer synd om biet som dött eller att det var rätt åt den ;) Vet aldrig hur vår flicka resonerar ;)

Efter bi attacken tog vi en tur till stan på aftonen, jag ville ha kockimat o ungarna Mcdonalds nuggets :) efter det åkte vi en tur till Edande, Olof, Kickan o Arvid for till sjön o fiskade medan Irma, Sara, Svea o jag tog en lten kvällspromenad till lekparken så Irma fick leka lite :) en härlig kväll!

Idag ska jag skura, så Olof får gå ut eller åka någonstans med barnen! Nu måste jag ta tag i mitt liv.