Alla föräldrar har olika mardrömmar om vad som aldrig får hända ens barn, tror inte många har missat den senaste händelsen i Sverige, en 21-årig man har förgripit sig på minst 9 barn på en förskola.

Det ä ju för fan halva barngruppen!? Jag ställer frågan som många säkert redan frågat sig själva: hur kan den ordinarie personalen missat detta? kanske var det så skönt att ha en praktikant som lekte med barnen på golvet så den ordinarie personal fick vila lite.. jag fattar inte hur man kan missa detta! Det finns inte i min värld. Jag hade aldrig tagit tillbaka mitt barn till den förskolan. Jag skulle aldrig mer förmå mig till att lita på den personal som litade blint på en praktikant. Att praktikanten var manlig har inget med saken att göra! Har man en praktikant på en arbetsplats ska den personen vara under uppsikt, dels för att se om personen är lämplig och för att personen ska få lära upp sig ordentligt!

Speciellt med arbete som inkluderar människor PUNKT

Man letar alltid efter någon att skylla på, detta är ingens fel förutom 21-åringen, men ändå, HUR?!

Jag lider med föräldrarna, faktiskt så lider jag med personalen också, vad lurade och förda bakom ljuset dom blev. Man kan tyvärr aldrig vara så godtrogen. Hur ska dom kunna se föräldrarna i ögonen igen?

Misstag sker, olyckor händer, men kan inte se och veta allt! Men att 9 barn på en och samma förskola blir utnyttjade sexuellt under en kort tid ska inte kunna ske, där behövs det en radikal ändring. Detta får inte ske! Aldrig! Jag är så upprörd över dessa stackars människor som är inblandande att jag "kväver" mina barn med kärlek just nu (för er som inte förstår vad jag menar utan tror att jag faktiskt kväver dem,

menar jag att jag ger dem all min kärlek med pussar, kramar, lekar, bus och framförallt tid).

Detta är en mardröm för alla föräldrar (kanske inte för dem som gör så hemma med sina egna ungar, fy fan för er), familjerna som blev drabbade har en lång väg att gå, speciellt de stackars barnen <3 önskar er allt gott framöver!

En annan mardröm som kom upp på dataskärmen denna morgon är om 3-åriga flickan i Australien som inte fanns i sin säng på morgon utan misstänkts ha kidnappats ur sitt hem under natten :( :(

Egentligen borde jag slänga bort datorn.

Det är min största mardröm, att mina barn blir tagna av främmande människor, att mina barn ska ropa efter mig eller sin pappa, om och om igen utan att vi kan hjälpa dem.. Att åren ska gå utan att vi någonsin får veta om de lever, mår bra, eller ... Jag gråter bara jag skriver detta..

Att barn blir sjuka och kanske blir så sjuka att de tas ifrån oss känns för mig lika hemskt också fast ändå inte, för då vet jag att vi gjorde allt vi kunde, barnet var hemma hos sin familj, fyllt med kärlek och tröst, kanske somnar in lugnt i våra armar.. Jag vet inte.. Allt är så fruktansvärt just nu omkring oss :(

Ryggen är iaf bättre om vi ska fokusera på något positivt, vilket är ett piss i havet egentligen.. Mina små bekymmer när helvetet brakar loss på andra ställen.

Nej nu är det bra! Fokusera på något roligt! Det är fredag :) solen kommer strax fram! Tacos ikväll med lilla Svea och Sara :)