inatt när jag satt uppe och ammad Ivar tänkte jag på vad jag gjorde innan jag skaffade barnen tillsammans med Olof!

Min barndom/tonårstid var toppen, finns faktiskt nästan inget jag ångrar ;) många tycker nog att jag var en fjortis när jag kom upp i 13-14 års åldern och framåt, men fasiken vad kul jag hade! så det bjuder jag på! Killar o kompisar i överflöd ;) satt  tittade på gamla kort från den tiden och jag var en pingla, snacka om att jag har förfallit på äldre dagar.. suck. Det är den tiden, den uppväxten som jag vill att mina barn ska få :) för gissa om att jag var en HAPPY tonåring :D

Det bästa man kan göra här i livet är att bli förälder, enligt min åsikt men alla vill ju inte bli det.. Man älskar aldrig nån så mycket som sitt/sina barn. Man lever för dem.

Men ni som är förälrar, har ni tänkt på att det också är det värsta man kan göra mot sig själv att skaffa barn?!? All ångest att barnen inte kommer att bli lyckliga, klara skolan, vara uppfostrade, få kompisar, vara snälla, att de kommer hem efter en utekväll! All den ångest hade jag aldrig innan barnen :P

jag får kramp i magen av att kanske, kanske kommer mina barn bli mobbade, bli ensamma, få drogproblem, falla för grupptryck, bli påkörd, bli svårt sjuk bla bla.. uhj

nu vakna Ivar :) hej!