Jag bara går omkring här hemma som ett ufo, vill att mamma ska ringa från uppsala och säga att allt gick bra och att pappa mår bra.. Hatar denna väntan.. Finns liksom inget jag kan göra än att bara vänta!

Jag tog iaf ledigt, för händer det något åker jag dit direkt, bilen är fulltankad och jag lämnar bara ungarna i stan på olofsjobb! Allt har nog gått bra, operationen skulle ta många timmar så om något skulle hända under narkosen borde dom ha ringt, så han är säkert på uppvak nu <3

Annars rullar allt på som vanligt här hemma, jag känner mig mer och mer irriterad, vet ej varför! Vill göra något, bygga altan, plantera blommor m, m.. längtar så mkt efter sommaren! :)

Drömde en dröm under veckan som liksom hänger kvar i tankarna. Jag drömde om Morfar, han såg inte ut så som jag minns honom med grått/vitt hår, utan han var brunhårig :) vilket han var när jag var liten, kanske mitt undermedvetna letade upp just dom minnena, jag kände doften och hans sträva kind, vaknade av att jag grät...

Hälsade även på faster Ejia, var ett tag sen :( satt där vi graven och försökte minnas.. Vad fort minnena bleknar?! Men jag minns hennes skratt, ett skratt som man aldrig glömmer bort <3

usch, nu vart det mkt tråkigt ;)

får väl vänta lite till..