Allt var som vanligt denna morgon, vi körde Arvid till skolan 8.15, sen åkte vi (jag, irma å ivar) hem igen för att diska undan frukostdisken, bädda sängar, ja ni vet allt sånt morgonbestyr! Städade t.om badrummet ;) vuxenpoäng, check! 

När klockan blev 9.10 begav vi oss iväg igen, då började Irma o Ivar på sina förskolor, mkt skjutsande hit o dit ibland :-) 

Lämning av Ivar går bättre, visst han gråter o nästan skriker men han sträcker armarna mot den pedagog som möter oss i hallen, för mig är det framsteg :-) 

Jag hann o prata lite med Mirja på parkeringen om träningsvärk från igår innan jag for iväg mot stan o jobb :-) 

Prata med mamma i stort sett hela vägen in o när ja la på ringde mobilen igen med hemligt nummer, det var ifrån Ivars förskola som berättar att han har ramlat, slagit i bakhuvudet i ett metallhörn på ett bord, fått ett fullt tjack (stavas det så??) o blödde ganska mkt o att jag borde nog åka in till akuten med honom..Mitt hjärta stannar.. Jag är precis utranför jobbet, springer in o möter en kollega, jag ser nog ut som ett spöke som stammar fram att jag måste hem, ivar skadad.. Åk åk säger hon o jag kör inte lagligt hem, j-fors ser annorlunda ut i snabb fart, en ekorre fick sätta livet till också, men allt jag såg framför mig var en liten pojke som ville ha sin mamma, jag hade alltså offrat allt o alla för att ta mig hem till min lilla bebis :( väl framme möter ja en lite ledsen pojke som har ett fult tjack i bakhuvudet o blod på hans body :( 

Får information om vad som har hänt o skyndar mig ut, in i bilen o in till stan igen.. Sjöng Ivars älsklingssång hela vägen in så inte han skulle somna ifall han hade hjärnskakning, hämtar olof på hans jobb o iväg mot akuten! 

Där träffar vi super go personal, vi får ett truama rum, förstklassik vård o en hel o frisk pojke med oss hem :-)  vi måste ha vak på honom, alltså så ska vi väcka honom varannan timme inatt för att kolla så han är vid medvetande.. Minsta annorlunda beteende ska vi in igen! Men än så länge är han som vanligt :-)  det här med att sluta klättra på saker är inget han har gett upp, länge leve stönet ;)