Idag såg jag min morfars dubbelgångare. Det var verkligen läskigt efteråt.

Jag stod o höll på med något på jobbet o fick känslan av att jag måste titta ut. Å där mitt i skogsdungen står en man. Mitt hjärta stannar, min första instinkt var att banga på fönstret o vinka glatt till morfar. Men så inser jag plötsligt att morfar är borta sen snart 5 år tillbaka.. Tårarna börjar tränga sig på bakom ögonen när jag ser på den här gråvithåriga msannen som snurrar runt i dungen.. Så jävla lik morfar! Minnena bara forsar tillbaka i huvudet på mig, jag ser knappt vad jag skriver här nu för tårarna rinner.. Tänk att en okänd man kan bringa fram minnen o känslor på det här viset!?

Morfar älskade oktober, älgjakten! Kanske gick jag omedvetet o tänkte på honom, men just den känslan, att nu måste du titta ut! Om man tror på dubbelgångare, spöken, andar med mera så hade detta vart troligt att morfar hälsade på, men jag är inte troende på något, men skumt var det..

Tog mig i kragen iaf, kunde ju inte börja gråta bland barnen, me så fort jag satt mig i bilen kom tårarna :( saknar den mannen så fruktansvärt mkt..

Nu ska jag göra tacos!

Matdagbok har jag ej fört idag, blev iaf en shake, sallad, lite knäckebröd på mellis o nu tacos med familjen :-) 

En promenad med mirja har jag tänkt också, helst innan middagen :-)