Nu var de längesen jag skrev något, har faktiskt glömt bort bloggen ;)

Gravditeten går framåt, nu har jag snart gått 32 fulla veckor, så det närmar sig slutet!

Jag är verkligen inte gjord för att vara gravid, kroppen gör ont, foglossningen gör så att jag inte sover på nätterna eller dagarna heller för den delen.. Fötterna är som bly, fulla i vätska, känns fånigt att gå i foppatofflor, men faktiskt är det mest bekvämt för mina fötter just nu!

Ben o armar domnar bort, känns som de somnar, mkt irriterande!

Fast egentligen är kroppens problem inget med ångsten inför förlossningen, jag har alltid trott att jag tål hög smärta, men herregud vad jag misstog mig! När jag väntade Arvid var jag inte dugg nervös, man visste ju inte vad som skulle ske eller kännas, den förlossningen slutade med ett snitt eftersom min kropp inte svarade rätt på värkarna.. När jag väntade Irma, var jag inte heller nervös.. Men nu, efter Irma, FY FAAN!! Men har man gjort A för man genomföra B.. men åh så rädd jag egentligen är, men allt är värt ångest, smärta o tårar bara man får hålla sin lilla bebis i famnen :) så otroligt kul att vi inte vet vad det är för kön :) bara det gör att man längtar lite mer efter att få träffa pyret <3

Jag har världens bästa sambo! Han krånglar aldrig, säger aldrig emot eller något! Han ser hur jag mår och fast han har jobbat hela dagen och är trött o sleten tar han våra barn o busar o leker med dem så jag får vila! Uhj vad jag älskar den mannen! Han ska få tillbaka allt bara jag kommer tillbaka till mitt gamla jag igen <3